Det är så trist att ligga i timmar utan att kunna sova.
De sista månaderna så har jag sovit som en prinsessa , hur skönt som helst.
Tills nu, på något konstigt sätt så har hela ens vardag och allt annat runt omkring blivit mycket mycket jobbigare. Jag kan ligga ca 2 timmar och vrida och vända på mig innan jag somnar , och på något sätt så är det just när jag somnat som lillan vaknar så jag måste gå upp igen.
På vårdcentralen säger dem att jag är trött pga omställningen av att vara två barns förälder, men jag funderar på om inte det borde kommit lite tidigare i såna fall? Kanske var det semestern som satte mina rutiner i gungning så det nu är svårare att få in rutinerna igen.
Men eftersom mannens semester är slut nu så får jag kanske komma igång med rutinerna igen.
Sen så har jag ju en väldigt pigg fem åring som tar väldigt mycket av min energi nu också. Han vill ha sitt medan lillasyster vill ha sitt, till råga på allt så går han ju inte på dagis över sommaren heller. Så när jag väl går och lägger ig på kvällen så är huvudet fullt av intryck om känslor som jag inte riktigt kunnat bearbeta mig igenom på dagen då man hör sonens prat i bakgrunden hela tiden. Hur gör ni med alla frågor allt tjat allt gnäll och alla sånger? Han kan bara inte vara tyst, inte ens i 5 minuter, och det gör mig riktigt yr... Så ja det är kanske därför jag är så trött men ändå inte kan sova. Konstig blandning...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar