När jag tränar brukar jag vänta till sista sekund för att sen komma på att jag inte packat ner riktigt allt, så när klockan var 17.30 så kom jag på att det var kolsvart ute , att jag inte han gå till träningen som började kl 18.00 utan måste cykla och att jag inte hade råd att åka på böter för att inte ha använt lampor på cykeln, så jag rusade in till J som låg i sängen ( helt död av en dag på jobbet och en påbörjad influensa som jag hoppas att vi inte får ta del av)
VAR ÄR CYKEL LAMPORNA?
Vi har inga, svarade J , Men jo sade jag det har vi ju visst det, Nej svarade J batterierna är slut. jahapp tänkte jag! fassen då, nu hade jag två val, antingen så springer jag till träningen som jag nu bara hade 20 min kvar att hinna till eller så fick jag komma på en alternativ lösning!
Poletten trillade ner när jag tittade upp på hatthyllan, där J´s fina ,svindyra ,oanvända cykelhjälm låg och dammade, för den cykelhjälmen är ju ingen vanlig sak ,den har en sån där fin röd baklampa, så den fick det bli, sen så fick mobiltelefonens ficklampa vikariera som framlampa.
Väl nere vid cykeln så hade jag bara 15 min kvar, alltså då omvandlat till 5 minuter då man bör vara 10 minuter tidigare så att ens träningsbiljett inte försvinner så att någon annan kan sno den.
Då kom dillemmat ska jag cykla på gatan eller ska jag cykla på trottoaren, trottoaren kostar en hel del mer än gatan så det fick bli gatan, men nej där kom en stor läskig buss så jag blev kvar på trottoaren, Livet eller böterna? Okej när man tänker på att det endast var 100 meter trottoar så blev valet rätt lät.
Väl framme så upptäckte jag att jag just i den stunden rörde mig i den sista minuten innan klockan slog "över" 10 minuters sträcket.
YES jag fick den sista biljetten skrek en tjej, NEJ skrek jag, )%"%"&¤(/=?# Minns att jag tyckte sjukt synd om mig själv, jag som varit så duktig och tagit mig dit även om motståndet varit hårt. Men innan jag gick fram till kassan och frågade om de hade några reserv biljetter så råkade jag skrika, jag är ju bara en minut sen och min biljett är redan borta. Han som stod i kassan hjälpte mig att få fram en reservbiljett och jag passade på att förklara att det var helt och hållet mitt eget fel att jag missade biljetten.
Så nästa gång jag tränar måste jag nog betala 60 kr eftersom jag missat två bokningar :( typiskt jag som känner att jag jämt kämpar så hårt med att komma i tid.
Träningen var sten hård och redan i början av passet funderade jag på vad jag gett mig in i. När vi 30 min in i passet skulle ta upp ett gäng skivstänger så snubblar en stor biff på min stång som jag i ren glupskhet drar till mig och är nära på att tryna rakt i golvet. Jag fick aldrig någon chans att be om ursäkt men han såg ut att klara sig rätt bra ändå. Passet har bara gått i 45 min när min fot sena!?! börjar att göra ont igen ( har haft värk i den ett tag) då bestämmer jag mig för att dra ner på tempot och lägga mer krut i det andra benet som jag bara några sekunder efter beslutet vrider knäet på. Besviken tar jag min vattenflaska och snubblar ut därifrån. ALDRIG MER choklad ALDRIG MER. Jag ska ner i vikt oavsett vad, jag vill så gärna träna och det blir alltid såhär. Jag tyckte synd om mig själv en stund inne i omklädningsrummet och inbillade mig att någon skulle fråga hur det var med mig. Men självklart vet jag ju att en sträckning inte är så märkvärdigt och kan nu skratta åt min dramatik.
Nu har knäet återhämtat sig igen och jag hoppas att det fortsätter såhär så att jag kan träna mer denna veckan. För man vet ju aldrig hur kroppen är när "efter värmen" släpper.
Jag försökte även att gnälla för J , men han tyckte mer synd om sig själv och sin influensa.
Personen på bilen har inget med inlägget att göra ;)
De flesta av mina inlägg har jag tänkt att skriva i "då form" men jag misslyckas ständigt , men det fixar väl sig så småningom. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar