Kärlek till 100%

Kärlek måste nog vara en av de svåraste sakerna att ge till någon, eftersom man väldigt lätt blir "beroende" av den personen sen. Det är som att ge 100% av sin egen själ till en annan själ och sen utan garantier hoppas att det håller livet ut, för om det inte gör det så har man ingen försäkring eller fallskärm, eftersom all satsning endast går att ge den människan, så om den helt plötsligt skulle sluta att existera så skulle ju rent matematiskt hela den andra människan också försvinna eftersom man gett bort 100%, men rent fysiskt så lever man ju kvar i alla fall.
Så att förlora någon måste ju vara som att börja om från 0% men att sen successivt bli 100% igen, men rent matematiskt där igen så kan man ju aldrig multiplicera något som är 0,0 med något så att detta blir något. (hoppas ni förstår hur jag menar.) Vet inte om matematik och fysik funkar ihop eller hur det fungerar.

Jag vet bara att jag har hittat min kärlek och att han fick mina 100% och att jag vill behålla honom, mycket längre än det skulle vara möjligt.
Ju äldre man blir, ju fler människor försvinner från ens liv.  Det är bara att hoppas att man får uppleva största delen av livet tillsammans. 
Ta tillvara på det ni har.
Nu ska jag sluta spekulera i saker man inte kan bestämma över. Ville bara väcka en tanke och kanske dra i någons handbroms , och få dem att stanna och lukta på blommorna , innan blommorna inte går att lukta på längre.Och denna uppmaningen vill jag såklart göra när allt till största delen i livet är lycka och glädje. Det är därför jag skriver det nu.
Nu ska jag sova innan morgondagen"gryr" ;)