Jag skulle upp och titta på konstutställningen tänkte jag, så vi tog hissen till översta våningen. Sen gick vi in och jag fick direkt känslan av att det inte var någon utställning så jag gick fram till en i personalen och frågade om det var någon utställning här då jag tyckte att det var helt tomt i salen, pappa tyckte likaså. Neeeej Sa han, ni ser väl att det är en utställning, här är fullt av konstverk!!! Jag trodde först att han var ironisk men upptäckte sen att det var på fullt allvar.
Så vi gick in, tittade på plåtar som var tomma och upphängda på väggen, i nästa rum var det papper med sträck på på andra sidan var det papper med prickar på, sen var det fler plåtar och längst ner var det plåtar som oxiderat och blivit lite bruna.
Jag börjar tro att folk saknar kunskap i kreativt skapande och lever på den goda tanken om att de ändå kan kalla sig konstnärer och skapar sånt som folk står långe och skådar, och pratar om som att de förstår konsten , de kan känna känslan i "konsten" och känna sig inspirerade. Men i själva verket är deras reaktion, VAD ÄR DETTA? Vad var det som fick denna konstiga konstnär att få ställa ut sina verk när det finns massor av andra riktiga målare och skulptörer och keramiker och glaskonstnärer och metallkonstnärer mm. mm som fyllt detta rummet med fina kreativa verk.
Jag var på konsthallen för några år sen och såg en riktig utställning som verkligen fick igång min tankeverksamhet. Det var ca fyra olika dörrar som man fick öppna , så vi började öppna dörrarna.
Bakom dörr nummer ett var ett rum med en säng ett sängbord och en lampa , typ ett vanligt pojkrum i blå nyanser. Bakom dörr två var ett identiskt likadant rum som bakom dörr nummer ett, men här låg även en öppen lapptopp på sängen och ett par tofflor på golvet bredvid sängen. Rum nummer tre var exakt som rum nummer ett och två fast här låg en kille och knappade på datorn. Så det var nästan som att man bad om ursäkt när man öppnade dörren eftersom han låg på sängen och det kändes som om man störde honom. Som om man inkräktade i hans rum, även om man visste att det var en utställning.
Dörr nummer fyra var låst, på dörrhandtaget hängde en lapp där det stod stör er, utanför låg två par jeans på golvet som något gått ur och dörren var låst.
Denna formen av konst tycker jag är intressant. Känslan när man öppnade dörren och störde var helt oväntad, jag har aldrig sett riktiga människor i installationer förr och var inte alls beredd på det, undra vad han fick i timlön :) eller om det var konstnären själv. Och det intressanta med dörr nummer fyra var att de var helt könsneutralt eftersom det var två par jeans utanför och jeans kan bäras av alla slags människor utan att man egentligen vet så mycket om personen bakom.
Jag vet inte om jag berättade exakt hur det var i rummen eller om dörr nummerna stämde men det var uttrycket jag ville få fram. Som totalt saknades i rummet på museet men som fanns på konsthallen just då jag var där.
Där gjorde jag i alla fall ett försök att vara konst kritiker ;)
Här kan du se utställningen på Malmö museum...
http://www.malmo.se/4.56d99e38133491d8225800022679.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar