Namnsmycken

Ja jag vet att jag sa att jag inte var smyckes Anna längre. Men lite är man nog det ändå.

Jag har i alla fall börjat göra namnsmycken med änglar. Eftersom jag tycker att det är så väldigt fint :)

Lite slarvig romantisk stil. Här med både namn och datum på. Vid intresse så messa mig :) Eller skriv en kommentar.

Kärlek till 100%

Kärlek måste nog vara en av de svåraste sakerna att ge till någon, eftersom man väldigt lätt blir "beroende" av den personen sen. Det är som att ge 100% av sin egen själ till en annan själ och sen utan garantier hoppas att det håller livet ut, för om det inte gör det så har man ingen försäkring eller fallskärm, eftersom all satsning endast går att ge den människan, så om den helt plötsligt skulle sluta att existera så skulle ju rent matematiskt hela den andra människan också försvinna eftersom man gett bort 100%, men rent fysiskt så lever man ju kvar i alla fall.
Så att förlora någon måste ju vara som att börja om från 0% men att sen successivt bli 100% igen, men rent matematiskt där igen så kan man ju aldrig multiplicera något som är 0,0 med något så att detta blir något. (hoppas ni förstår hur jag menar.) Vet inte om matematik och fysik funkar ihop eller hur det fungerar.

Jag vet bara att jag har hittat min kärlek och att han fick mina 100% och att jag vill behålla honom, mycket längre än det skulle vara möjligt.
Ju äldre man blir, ju fler människor försvinner från ens liv.  Det är bara att hoppas att man får uppleva största delen av livet tillsammans. 
Ta tillvara på det ni har.
Nu ska jag sluta spekulera i saker man inte kan bestämma över. Ville bara väcka en tanke och kanske dra i någons handbroms , och få dem att stanna och lukta på blommorna , innan blommorna inte går att lukta på längre.Och denna uppmaningen vill jag såklart göra när allt till största delen i livet är lycka och glädje. Det är därför jag skriver det nu.
Nu ska jag sova innan morgondagen"gryr" ;)

Det blåser i stan

Det är en märklig känsla det här med naturen och stormar. Nu förstår man hur otroligt liten man är, man är egentligen inte mycket kaxigare än en fluga nu när man känner kraften och skadan som väder och vind kan orsaka. Det är ett under att inte vår fönsterruta blåser in."peppar peppar" Det blåser i olika skov eller vad man ska kalla det.
För någon vinter sen så var min faster ute och gick, och när hon kom hem så såg hon att en fönsterruta med glas och ram och hela baletten hade störtat ned. Hon bor i ett av Malmös alla hög hus. Hon kände stor medlidande med personen som mist sitt fönster och lika stor glädje att någon inte fått den i huvudet. Men när hon sen kom in genom dörren och in i köket så märkte hon att det var hennes ruta som blåst ut. Riktigt obehagligt. Den berättelsen bevisar ju egentligen bara att det kan hända , usch. Nu nu får jag gå och lägga mig och hoppas att alla fönstren sitter kvar när jag vaknar. God natt !



I detta huset vill jag inte befinna mig när det blåser såhär.

Då har man julpyntat

Vi fördelade det såhär detta året med. Jag satt upp julpynt i torsdags och J ska fixa vinterdäcken imorgon. Vi skulle ju egentligen satt på dem i fredags men det blev inte av. Helgerna går verkligen för fort och man hinner knappt känna att det är någon helg innan den är över.

Idag hjälpte vi våra vänner att flytta och det var faktiskt riktigt kul om jag får säga det själv. Det är inte alls lika roligt att flytta själv för då har man ju en hel del lådor att packa upp, och det tar oftast längre tid än att packa ner det, eftersom man behöver komma på var man ska lägga allt i den nya lägenheten, speciellt köket.  Visst slog tanken mig att jag också skulle vilja flytta till något nytt men till vilken nytta egentligen? Vi har allt vi behöver här , förskolor, skolor ,garage , affärer och nära till våra jobb, så att flytta vore bara idiotiskt. Men jag är tokig i nya lägenheter, jag tycker det är så spännande att öppna en lägenhets dörr där man aldrig varit förut. Det är en speciell kick på något vis. Jag går ofta bara runt och fantiserar om hur det vore om man själv bott där, var man hade satt möblerna, vilken färg man haft på väggarna, möblerna, textilier osv osv. ;) Det är inte alls lika kul att möblera hemma, märka att soffan är för stor för att ställa där man egentligen vill ha den, köket för litet för bordet man helst skulle vilja ha där, sängen inte kan stå på just det hållet eftersom man då inte kan öppna garderoberna, eller få plats med sängborden bredvid sängen. Och garderoberna kan man inte heller flytta för de får inte plats vid någon annan vägg.... Aja bara en massa i lands problem, jag blev i vilket fall som helst nöjd med julpyntet. Nu är det bara frågan om vi ska ha den riktiga julgranen som vi ska hugga eller om vi ska ha den på balkongen. Då J menar på att en julgran drar med sig en massa kvalster och andra varelser och ägg in i det varma vardagsrummet och totalt exploderar när det kommer in i värmen, så att vi sen får stå ut med husdjuren ett bra tag efteråt. Usch säger jag bara. Någon som har nått tipps på vad man kan göra åt det? Hårspray?

Farsdag idag

Idag gick jag upp klockan 10.00, barnen fick välling och frukost, jag åt ingenting , jag klädde på barnen och vi gick ut. Väl ute gick vi till blomster affären och köpte lite blomster till Far ,Far och Far :) Så nu är vi igång, ska snart äta frukost själv. Hade jag inte startat dagen så här utan satt mig och ätit frukost själv så hade jag inte varit klar med någonting än. Men så är det.

Nu ska vi snart iväg och fira farsdag hemma hos pappa  det ska bli trevligt :)

En fin liten uggla

I natt har man sovit alldeles för lite , kunde inte somna och fick gå upp och lämna på dagis helt för tidigt, sen när man kom hem och skulle fortsätta sova så vaknade Alva, så typiskt, det enda som var skönt var väl att jag idag slapp göra vid två barn innan dagis då J är hemma och är sjuk.


Hittade denna lilla uggla på nätet, så fin :) Jag funderar på att köpa den. Men antagligen blir det inte av då jag alltid lägger pengarna på andra än mig själv.

http://www.stylebytyra.se/bilder/artiklar/zoom/SA508_1.jpg

Ängeln

Jag vill passa på att tacka min vän Elin för att jag får låna hennes fina ängel på min blogg! *kram*

Lite smått från ikväll

Tänkte att jag skulle berätta lite....

När jag tränar brukar jag vänta till sista sekund för att sen komma på att jag inte packat ner riktigt allt, så när klockan var 17.30 så kom jag på att det var kolsvart ute , att jag inte han gå till träningen som började kl 18.00 utan måste cykla och att jag inte hade råd att åka på böter för att inte ha använt lampor på cykeln, så jag rusade in till J som låg i sängen ( helt död av en dag på jobbet och en påbörjad influensa som jag hoppas att vi inte får ta del av)
VAR ÄR CYKEL LAMPORNA? 
Vi har inga, svarade J , Men jo sade jag det har vi ju visst det, Nej svarade J batterierna är slut. jahapp tänkte jag! fassen då, nu hade jag två val, antingen så springer jag till träningen som jag nu bara hade 20 min kvar att hinna till eller så fick jag komma på  en alternativ lösning!
Poletten trillade ner när jag tittade upp på hatthyllan, där J´s fina ,svindyra ,oanvända cykelhjälm låg och dammade, för den cykelhjälmen är ju ingen vanlig sak ,den har en sån där fin röd baklampa, så den fick det bli, sen så fick mobiltelefonens ficklampa vikariera som framlampa.

Väl nere vid cykeln så hade jag bara 15 min kvar, alltså då omvandlat till 5 minuter då man bör vara 10 minuter tidigare så att ens träningsbiljett inte försvinner så att någon annan kan sno den.
Då kom dillemmat ska jag cykla på gatan eller ska jag cykla på trottoaren, trottoaren kostar en hel del mer än gatan så det fick bli gatan, men nej där kom en stor läskig buss så jag blev kvar på trottoaren, Livet eller böterna? Okej när man tänker på att det endast var 100 meter trottoar så blev valet rätt lät.

Väl framme så upptäckte jag att jag just i den stunden rörde mig i den sista minuten innan klockan slog "över" 10 minuters sträcket.
YES jag fick den sista biljetten skrek en tjej, NEJ skrek jag, )%"%"&¤(/=?# Minns att jag tyckte sjukt synd om mig själv, jag som varit så duktig och tagit mig dit även om motståndet varit hårt.  Men innan jag gick fram till kassan och frågade om de hade några reserv biljetter så råkade jag skrika, jag är ju bara en minut sen och min biljett är redan borta. Han som stod i kassan hjälpte mig att få fram en reservbiljett och jag passade på att förklara att det var helt och hållet mitt eget fel att jag missade biljetten.
Så nästa gång jag tränar måste jag nog betala 60 kr eftersom jag missat två bokningar :( typiskt jag som känner att jag jämt kämpar så hårt med att komma i tid.

Träningen var sten hård och redan i början av passet funderade jag på vad jag gett mig in i. När vi 30 min in i passet skulle ta upp ett gäng skivstänger så  snubblar en stor biff på min stång som jag i ren glupskhet drar till mig och är nära på att tryna rakt i golvet. Jag fick aldrig någon chans att be om ursäkt men han såg ut att klara sig rätt bra ändå.  Passet har bara gått i 45 min när min fot sena!?! börjar att göra ont igen ( har haft värk i den ett tag) då bestämmer jag mig för att dra ner på tempot och lägga mer krut i det andra benet som jag bara några sekunder efter beslutet vrider knäet på. Besviken tar jag min vattenflaska och snubblar ut därifrån. ALDRIG MER choklad ALDRIG MER. Jag ska ner i vikt oavsett vad, jag vill så gärna träna och det blir alltid såhär. Jag tyckte synd om mig själv en stund inne i omklädningsrummet och inbillade mig att någon skulle fråga hur det var med mig. Men självklart vet jag ju att en sträckning inte är så märkvärdigt och kan nu skratta åt min dramatik.
Nu har knäet återhämtat sig igen och jag hoppas att det fortsätter såhär så att jag kan träna mer denna veckan. För man vet ju aldrig hur kroppen är när "efter värmen" släpper.

Jag försökte även att gnälla för J , men han tyckte mer synd om sig själv och sin influensa.

 Personen på bilen har inget med inlägget att göra ;)

De flesta av mina inlägg har jag tänkt att skriva i "då form" men jag misslyckas ständigt , men det fixar väl sig så småningom. :) 

Jul pyssel

Idag har jag haft en kompis på besök och vi har suttit i några timmar nu och gjort stjärnor av pärlor.  Det gäller att passa på när den lilla sover. Jag ska lägga in lite beskrivningar på hur man gör såna , kanske jag gör det ikväll.
Det var i alla fall mycket trevligt, och eftersom vi ska ha julafton här hemma denna julen så vill det ju till att man har lite julgrejer att pynta med.

Träningen var roligare förr.

Nu sitter jag här, har inte rört en enda godisbit idag, har ätit väldigt lite kolhydrater också.
Men jag känner bara att det är deppigt, tycker inte alls det är kul, barnen skriker och J ligger i soffan och försöker återhämta sig från sin arbetsdag.

Jag vill egentligen bara sitta vid datorn och surfa runt och göra vid min blogg men så är inte riktigt verkligheten eftersom disken står på hög i köket och tvätten är ännu inte vikt och inlagd i garderoben även om det var flera dagar sen jag tvättade. Datorbordet är fullsmockat av papper, och här sitter jag och drömmer om tända ljuslyktor, fria ytor och höst mys.
Jag vill måla vackra tavlor och hänga upp på väggarna, väggar som ska vara nymålade och dofta nytt, soffan ska vara full av kuddar och fina filtar. Mitt på golvet vill jag ha en mjuk matta som barnen kan leka på. Köket ska vara kliniskt rent och dofta bullar. Ja bullar, där har vi det igen, mat mat mat. Och jag som skulle ner i vikt.

Imorgon ska jag i alla fall träna, jag ska träna ,träna så att all dålig energi går ur min kropp och upp i rök, varför kan inte allt dåligt bara gå upp i rök när man tränar? Varför kan vikten inte bara svettas bort på ett enda träningspass så att man sen ska kunna ägna sig åt allt det där som bara ligger i högar överallt och skriker städa mig.

Nu hade jag lite tid på mig att skriva i alla fall, J har vaknat och tagit Alva som åter igen börjat gnälla, hon är förkyld och har varit ledsen hela dagen. Dags att återgå till livet. Kram 

En dag på biblioteket

Idag var i på bibblan och lånade lite böcker. Hittade bla Solägget av Elsa Beskow.
Jag visade den för Adam och han sken upp som en sol.

Hittade den som tavla för något år sen i en barn boks affär och jag är helt förälskad i de små figurerna som står och suger saften med sugrör ur en apelsin.
Så jag ska läsa den för mina barn nu så som min mamma gjorde för oss när vi var små. Mysigt!

Sen gick vi vidare till sy och virk hyllan, där hittade jag en massa böcker om inredning och virkning, även en bok om hur man syr tyg figurer. Så nu har jag massor av nya projekt som "kanske" blir av att göra. Hoppas att jag hinner!

Om mitt hjärta i stora drag.

Ja, då var det så det var då, att jag fortfarande var sjuk fast inte sjuk som en förkylning , utan mer som ett mekaniskt fel på en bil.

Det var inte första gången jag var där och absolut inte sista, det var bara så att det inte var borta och hjärtat behövde undersökas för att se om det var bättre än sist, för det skulle ju kunna växa bort.

1983-2003

Jag kan inte minnas när jag var här för första gången, jag kan bara minnas att det alltid varit sådär , brevet kommer, mamma berättar, datumet närmar sig , mamma och pappa tar ledigt från jobb och vi åker till sjukhuset en hel dag.

Doktorn brukade prata ett språk som jag var alldeles för liten för att förstå.

Jag försökte tyda deras ansiktsuttryck men de var alltid lika gåtfulla som allt annat som väntade den dagen.

Jag minns att doktorn brukade ropa mitt namn och leda mig in i ett mörkt rum där jag fick välja en tecknad film, sen fick jag ta av mig på överkroppen och lägga mig på en brits. När jag sen låg där så tog han upp en apparat som såg ut som en mick och på den tryckte han ut någon sorts kletig genomskinlig substans som var kall och hal. Sen tryckte han det mot revbenen på mig precis under bröstet ibland väldigt hårt och ibland bara precis så den nuddade, det som kändes värst var när de tog och försökte titta på hjärtat under mina revben, när man blev äldre så blev det helt omöjligt då det inte gick att komma åt på samma sätt.

Ljudet från maskinen var obehagligt, jag brukade undra vad ljudet betydde om det var från min kropp eller från maskinen. Sen låg man där i ca en timme och funderar på vad han såg inuti mig.

Det viktigaste var att man låg helt stilla och att man var tyst, så jag vågade aldrig fråga om någonting. Man vågade knappt andas.

Man var jätte nervös när jag gick därifrån, man försökte tyda på ansiktsuttrycken men det gick oftast inte.

En sån undersökning kallades UKG.

Sen var det alltid en lång väntan på att få komma in på röntgen, ibland tog man ekg innan röntgen ,då fick man en hel rad av sladdar påkopplat på kroppen med hjälp av antingen klisterlappar eller sugproppar.

Man fick det både på bröstet, armarna och benen.

Eftersom jag var där från spädbarns åldern till vuxen ålder så blev man mer blyg för att ta av sig på kroppen. Fast man var ändå rätt van eftersom man brukade gå dit en gång per år i typ hela barn till vuxen livet.

När man väl kom in på röntgen så fick man dricka en geggig gummi liknande substans som hette kontrast som gjorde att röntgen apparaten kunde se var blodet strömmade igenom hjärtat. Och på så sätt se var det var fel.

Men på senare tid så behövde jag inte göra det eftersom vetenskapen hade fått fram andra apparater.

När allt var gjort så tog det en stund, sen fick vi alltid komma in och prata med läkaren igen, det värsta som kunde hända för mig var att de skulle säga att jag behövde opereras också plötsligt en dag när jag var 14 år så kom beskedet, jag skulle opereras.

För mig var det inget glädjebesked då jag trodde att en operation var något fruktansvärt som kunde kosta mig livet ( vilket kanske var sant ) men egentligen så kan man väl säga att det blev som en möjlighet för mig att senare i livet kunna leva mitt liv normalt. Skaffa familj, träna och vara frisk.

Tanken har slagit mig många gånger att det hade kunnat vara jag som låg där i gräset med hjärtstillestånd på en fotbollsplanen inför mina kamrater eller att jag dött vid förlossningen av mina barn.

Men det gjorde jag inte. Ibland får man helt enkelt göra vad som krävs för att överleva.

I mitt fall så kunde de inte se hur omfattande hålet i mitt hjärta var förens de gått in och tittat , så när jag vaknade så var chansen 50/50 att de skulle ha opererat mig.

Och när jag vaknade så var allt klart. Jag hade då haft ett hål på 17 mm dvs 1,7 cm vilket var rätt stort, men med hjälp av den tekniken som de använde sig av idag så gick det bra. Hade de gjort den tidigare när jag var barn så hade de inte kunnat göra den med så lite risker som det blev nu. Jga har inte ens ett `r.

Innan operationen så var mitt hjärta ojämnt pga att blodet flödat igenom hålet istället för den normala vägen så den ena halvan av hjärtat var mer ansträngd än den andra, man glömmer lätt att hjärtat är en muskel. Men som andra muskler så går det att träna upp, så efter operationen så har hjärtat blivit helt återställt och jag är nu friskförklarad sen 8 år tillbaka.

Jag ville dela med mig av min lilla berättelse för att jag vet att det är många som har gått och går igenom detta just nu. Till er säger jag bara lycka till och sjukhusen och läkarna blir bara bättre och bättre på sånt här hela tiden, tack vare forskning och engagemang. Det finns en framtid även för oss som har eller har haft hjärtfel :)

Kram

Verkligheten!

Hämtad från:
http://gfx.aftonbladet-cdn.se/image/13195466/800/normal/bd949ef85a555/vilgot19juni



Ibland kan man i alla fall ha lite roligt!!! Som när man läser VILGOT!!! 

Hade jag tagit sömnen för givet?

Det är så trist att ligga i timmar utan att kunna sova.

De sista månaderna så har jag sovit som en prinsessa , hur skönt som helst.
Tills nu, på något konstigt sätt så har hela ens vardag och allt annat runt omkring blivit mycket mycket jobbigare. Jag kan ligga ca 2 timmar och vrida och vända på mig innan jag somnar , och på något sätt så är det just när jag somnat som lillan vaknar så jag måste gå upp igen.
På vårdcentralen säger dem att jag är trött pga omställningen av att vara två barns förälder, men jag funderar på om inte det borde kommit lite tidigare i såna fall? Kanske var det semestern som satte mina rutiner i gungning så det nu är svårare att få in rutinerna igen.
Men eftersom mannens semester är slut nu så får jag kanske komma igång med rutinerna igen.
Sen så har jag ju en väldigt pigg fem åring som tar väldigt mycket av min energi nu också. Han vill ha sitt medan lillasyster vill ha sitt, till råga på allt så går han ju inte på dagis över sommaren heller. Så när jag väl går och lägger ig på kvällen så är huvudet fullt av intryck om känslor som jag inte riktigt kunnat bearbeta mig igenom på dagen då man hör sonens prat i bakgrunden hela tiden. Hur gör ni med alla frågor allt tjat allt gnäll och alla sånger? Han kan bara inte vara tyst, inte ens i 5 minuter, och det gör mig riktigt yr...  Så ja det är kanske därför jag är så trött men ändå inte kan sova. Konstig blandning...

Elefanten

Japp jag gjorde klart den för LÄNGE sen, men inte förrens nu har jag kommit på att visa upp den. Så här kommer den :)
Och jag vet att den har lite personlighet, men det är ju bara bra , jag är nöjd!

Suttit hemma och tyckt synd om mig själv....

Idag så var vi bara hemma HELA dagen, rätt trist, eftersom vi började dagen med att vi gjorde oss i ordning  (tror det tog över två timmar) sen lovade jag Adam en glass i parken och när vi sen köpt festis som vi skulle ha med ut så började det bli molnigt, så jag sa till honom att går vi inte hem nu så kommer vi få springa hem i regnet, så vi beslöt oss för att gå till en lekplats närmare hemma, men på väg dit så började det regna så vi fick småspringa hem.
Sen har vi bara varit hemma hela dagen. Lagat pannkakor och haft det lite småtråkigt, både jag och Adam såg verkligen fram emot parken, men men... Tur att man inte slösade solkräm i onödan i alla fall. Jag har börjat ta på den när vi kommit ut, eftersom vädret skiftar så snabbt och solkräm är väldigt dyrt.
När josef kom hem så åkte vi till skogen och det var i alla fall mysigt! :)

 Har även tänkt att förändra mitt liv lite då jag klagar på tristess rätt ofta, vet inte riktigt om det är min grej att vara hemma fru u är ju så inte fallet utan jag är bara föräldrar ledig och det är skönt ibland när man får sova och när allt blir som man planerat och sånt, men annars är det rätt trist. Behöver vuxet folk att ventilera med och jag känner väl att jag ringt vissa människor för mycket så jag sak försöka börja göra allt på ett lite annorlunda sätt. Började i alla fall dagen med att ringa en kompis som jag varit på väg att ringa riktigt länge och hon blev glad så nu ska vi träffas i nästa vecka :) Ska något förändras till det bättre i mitt liv så finns det ju ingen annan än jag som kan göra det.

;)

10 torskar och slöa knivar!

Japp så är det, idag kom min man hem med tio Torskar ( fiskar) hehe, och han litade blint på att jag skulle("läs" hade kunskap att) rensa dem och filea dem. Jag hade ju gjort detta i skolan så jag borde ju kunna, det tyckte både jag och Josef, men plasthandskar är ju ingen höjdare att använda eftersom fiskarna är väldigt hala. Jag fick inget grepp och ALLA knivar som vi hade i lådan var för slöa. Så där stod vi med 9 stora torskar och en lite mindre, alla våra knivar och en slaskig skärbräda och kom i princip ingen vart. Eftersom jag varken kunde få grepp om fisken eller få av huvudet. Så vi fick samarbeta.... Josef högg/sågade av huvudet och jag tog bort inälvorna, uärk... var tvungen att inbilla mig att det var mat jag höll på med och inte dödade fiskar... En svår kontrast då de ser så levande ut när man får in HELA fiskar. Kom senare på att det jag fick in i skolan, var en fint rensad lax och jag tror till och med att den på något sätt var fastspikad i skärbrädan?!? Men det viktigaste var nog att vi i skolan hade en filé kniv!

Adam såg ju hela händelsen och frågade om vi dödat fiskarna. Ja! fick jag ju såklart säga men jag försökte även förmedla att det var så man fick göra för att äta dem och att jag tyckte de var mycket finare med levande fiskar som simmade runt i havet. Han instämde på det!!! Han sa även att han inte ville ha någon fisk på sitt rum. ;) Får hoppas att han hämtar sig från händelsen... usch!!

Det var här Josef fiskade...
http://www.mspelle.com/

Vårdcentralerna gör som de vill, de struntar i vem de trampar på!!! Dåligt!!!

Japp, igår natt var ett rent h*lvete, jag tappade andan och kände mig riktigt yr, så när klockan ringde ville jag verkligen INTE upp alls , men läkartider är dyrt, speciellt om man inte kommer till dem, så jag tog mig i kragen och gick upp gjorde klart barnen , åt frukost och åkte iväg.
Fick först ingen parkering alls , men efter ett tag så var det en bil som lämnade och jag fick plats.
Jag kom in och tog en nummerlapp, eftersom jag var där precis när jag skulle men att där var kö, så stod jag och stampade, en tant som var på besök stod och pratade och klyddade och jag ville bara anmäla mig!
Så när det var gjort så fick jag sitta ner i väntrummet. Efter ca 15 min så kallar de mitt namn, jag reser mig upp och tror att jag ska få komma in.
Men nej, då har hudläkaren som ska kolla mina leverfläckar ringt ner och sagt att hon har för mycket att göra så hon inte hinner titta på mig! VA F*N??? Är det rimligt att läkarna ska få avboka typ när man sitter i väntrummet när man själv inte får det?
Nu fick jag ta en ny nummerlapp och vänta i evigheter på distriktsläkaren istället, visa dem för henne (har redan varit på ett sånt besök för några veckor sen) för att hon sen ska titta på dem och rycka på axlarna, Vi får beställa en ny tid sa hon....
Jasså? tidig? Jag har redan visat dem för en sköterska och hon sa att jag skulle komma hit på läkarbesök till en riktig hudläkare och nu när jag är här så bokar hon av mig. Och jag har väntat i veckor på denna tiden. Ja det vet jag inget om sa sköterskan. NÄHÄ????
Så nu har jag en tid på måndag!!! Jag har god lust att anmäla detta någonstans för jag känner mig dissad!!! Hur mycket ska man tåla???

Några tipps??? 

Födelsedagskalas!

I lördags var vi på 100 års födelsedags kalas , eller 50 + 50 :)
Det var riktigt trevligt. God mat och trevligt folk.
Vi fick hitta vårt namn på en liten lapp vid en servett vid en blomma. ( en riktigt fin dukning som jag inte riktigt kan förklara.) Blåa servetter och en tusensköna ner stucken i servetten och sen en lapp med mitt namn på typ.
Nu till poängen :) Jo pastillen som jag fick var formad som ett hjärta, och jag kollade runt lite och det visade sig att ingen annan blomma var formad så. Det roliga är att jag är/var ett hjärtebarn när jag föddes då jag föddes med ett blåsljud , så det var rätt speciellt. Man kan väl säga att hjärtan har följt mig genom livet. Så det var lite kul! Ska visa en liten bild på det!!

Ser ni hjärtat?

Små trött men jätte glad.

Idag var jag ute och fikade med mina svägerskor och när jag skulle iväg och köpa min fika så sa de, vänta vi hade tänkt att bjuda dig och sen ska vi shoppa något till bebisen :)
Jag kan ju inte bli gladare, sitter an här och tycker synd om sig själv och känner sig ensam så planerar svägerskorna en överraskning. Nu känner man sig så glad och tacksam.
Det blev en semla med Coca Cola till. Trodde jag skulle speeda upp bebisen så att den kanske tittar ut, men icke, aja BF imorgon. Ska bli spännande och se när hon kommer.

Detta fick jag av svägerskorna

Startkitt!

Förkyld och och trött

Inte mycket att skriva om de senaste dagarna, vi har varit på museet med pappa (morfar) i fredags, väl där så började näsan rinna och rinna och rinna, rann hela natten och dagen efter var jag så trött. Inte lätt att vara gravid och förkyld på samma gång, är det inte toaletten man ska gå på mitt i natten så är det näsan man ska snyta.

Tror folk kan miss ta mig från att ha någon slags hud sjukdom i ansiktet då näsan och läppen är helt fnöskiga.
Men det var i alla fall trevligt att äta pizza och ha mys kväll hemma hos pappa på kvällen även om jag knappt orkade hålla mig vaken. Tur att Josef älskar att köra bil så jag slipper, somnade nästan på väg hem.

Vad har man mer gjort? Mamma med man + Adams kusin var på besök det tyckte Adam var riktigt kul, jag och mamma gick igenom alla Adams bebiskläder och tog ut dem som man kan kalla könlösa ;) så där var mycket man kunde ha användning för även denna gången och det är ju nice :)

Adam och morfar i Ubåten.

Fajtas ända till dagis!

Idag gick vi upp ca 50 min innan dagis börjar, det brukar räcka, går vi upp tidigare så brukar vi få vänta innan vi går iväg. Ser dagis från fönstret typ. 
Idag går jag in till Adam och ser att han sitter i sängen och äter choklad. Ojdå, jag får väl skylla mig själv att jag glömde godis på vardagsrumsbordet, nåja, jag tog fram kläder gjorde i ordning en smörgås och ett glas mjölk, då var det fel pålägg på smörgåsen, ( även om han godkänt det tidigare) jag var sugen på den så jag gjorde en ny till Adam.
Adam röjer runt i lägenheten, tittar på barnprogram som jag redan bett honom stänga av, efter mycket tjat så stänger han tv.n och kommer ut till frukosten,  väl där så ber han mig att inte tjata, så jag tjatar inte, sen slänger jag en glimt på honom igen och märker att han inte rört sina kläder. Snälla ADAM ta på dig nu. JA men tjata inte mamma, va snäll, så ger han mig ett pappershjärta som han gjort dagen innan. Så mamma nu ska du vara glad, jag har sagt att jag ska klä på mig 7 gånger, tjata inte. Sen fortsätter han att pilla med ett halsband som han hittat.
Jag äter min frukost och hoppas på att han ska äta sin, Nu är tröjan fel som jag lagt fram, han vill inte ha den killen på tröjan ( alfons) så jag springer in och tar en annan. Nu är klockan 8.30 samlingen börjar 9.00 . Efter ett tag är det 5 minuter kvar till vi ska gå, då har han ätit 2 tuggor på mackan och mjölken är kvar i glaset, Nej nu måste vi gå, och han tar på sig ytterkläderna. Vi går eller okej jag tog bilen för att slippa dra honom över hela gräsmattan, + sammandragningar + kylan. Det är dock 2 rödljus innan dagis. ;)

Vi går in, tar av oss, möter andra barn som inte vill , orkar, gråter. Istället för att skynda sig in till samlingen står vi nu och iaktar dem, fröken kommer ut och tar över, skönt!
 Jag går ut och sätter mig i bilen med en suck, smäller i huvudet rejält och får till en svordom som heter duga.
Desperat försöker jag få upp mobilen för att ringa min man som jag tänkte gnälla lite hos, men upptäcker att jag glömt mobilen hemma.

Andas lugnt och bestämmer mig för att gå upp 30 minuter tidigare på måndag.  

Ska börja virka....

 Vill börja virka lite smått nu när jag ska vara mammaledig, låter som en rolig sak att göra när man inte ska ränna runt i stan på ett bra tag. Så nu har jag hittat en del gratis mönster , också snubblade jag in på en bra hemsida som visar hur man gör. Länk till den är där. http://www.my-design.se/virkskola.html#upplaggning

Men nu när jag satte mig ner och läste mönstret så upptäckte jag att det var rena grekiskan, men men får se hur det går, har mailat tjejen som har hemsidan, får se om hon orkar förklara för mig hur man gör, annars får jag fråga mamma, hon kanske kan ju :)


Här är länken till kärlekselefanten som jag tänkte börja virka.

http://crochetamigurumi.blogg.se/category/monster-3.html

Har även lovat min son att sy en bakugan väska, tänkte mig någon slags tygväska i jeanstyg och sen köpa någon bakugan figur i tyg att sy fast. Får se om jag orkar ta tag i det, Man kanske skulle rusta om sitt guldsmedsbord och sätta symaskinen där ett tag istället, det är så jobbigt att dra fram den varje gång man ska sy något.

Ja det var allt för nu.

Ekologiska nappar!

Jag har länge funderat över en sak när det gäller nappar, och det är att de kanske lossnar och fastnar i halsen, tänk om nappen bara släpper och kväver mitt barn, usch hemska tanke. Men nu har de tydligen kommit ut med en ekologisk napp helt i naturgummi. Det gillar vi :) Finns bitringar med.

Såhär ser den ut och jag länkar till var den går att köpa. För jag ska helt klart ha en :)

http://www.kronansdroghandel.se/Om-oss/Press/Nyheter_new/Kronans-Droghandel-satsar-pa-ekologisk-napp-/

Dagen börjar ju bra

Jahapp vaknar klockan 5.00 med rejäl värk i örat ( samma öra som jag tidigare haft hål på trumhinnan)
halvsomnar innan det är dags att gå till dagis med sonen.
Trodde att jag skulle till vårdcentraen nu, men de sa att jag skulle pröva med nässpray först.

 Jahapp, kommer inte tillåta mig att ligga med öron inflammation  på förlossningen i alla fall, någon gräns på smärta får det ju lov att vara!

Morgontrött!

Jag är så morgontrött, antar att det beror på att jag bara har 3 ½ vecka kvar på min graviditet. 
Kom precis upp, gav min son frukost och lämnade på dagis, sen dess har jag suttit här och försökt komma på hur man bloggar. 
Men nu har jag nog lyckats komma på det :) 
Ska snart till BM och se hur det går med lillan i magen, spännande. 
Bf 3 Mars får se om hon dyker upp tidigare eller om hon vill stanna i magen över tiden.